Otroligt

Kollade på en dokumentär om "kvinnan med jätteben" & jag kan säga att jag hade som en klump i magen hela programmet. Hennes ben bara fortsatte att växa & blev bara längre och större. Efter ett tag började hennes vänstra fot vrida sig bakåt för att det benet växte fortare än det andra . Hennes späda överkropp hade inte en gnutta fett & sen från hennes midja & ned var det som att det var en annan persons ben.  Man fick vara med henne och se hur hon klarade av att göra vardags-sysslor . Hon kunde bara stå upp i cirka tio min. De har inte kunnat namnge hennes syndrom & det pratades på at syndromet skulle uppkallas efter henne, vilket hon tyckte va mycket häftigt :)  Otroligt viljestark person & gav inte upp inte första taget!

Tänk va otroligt glad man ska vara att allt är som det ska med kroppen, att man bara kan gå upp & börja dagen som alla andra. Inte behöva kämpa något vidare utan livet flytar bara på. Vi snackar om att vi går i väggen & att man inte orkar vissa saker . Det är inget emot vad de med ett handikapp får stå ut med. En hyllning till dem alltså! Jag vet själv att jag klagar på alla småfel jag har , som min mage eller att mina ben inte är så vältränade som jag skulle vilja . Det är bara skitsaker i deras värld...

Men om alla skulle ha den viljan som hon hade i programmet skulle världen vara en gnutta bättre & positivare skulle jag tro . Jag tog verkligen åt mig av den här dokumentären vilket kanske märks pga den långa texten ;D
Men verkligen, en hyllning till de handikappade som orkar stå ut med allt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback